I den nyligen avslutade undersökningen vi genomfört bland företrädare för svenska rese- och mötesbolag kan man konstatera att situationen inte bara är svart utan fullständigt becksvart. Det är närmast sorgligt när man tänker tillbaka på de glada, närmast bekymmerslösa dagar på åttiotalet när stolta resebyråskyltar var en naturlig del av stadsbilden. Under alla år sedan dess har chockvågor kommit och gått och slagit mot vår bransch. År 2008 tappade många resebolag nära hälften av sin omsättning under finanskrisen. År 2010 blev vulkanen med namnet som knappt går att uttala världsberömt – Eyjafjallajökull, dess vulkanutbrott med efterföljande askmoln lamslog flygtrafiken i Europa. År 2015 gick Seifiddine Rezgui Yacoubi bärsärkagång med en Kalashnikov på ett turisthotell i Sousse i norra Tunisien och lämnade efter sig 38 döda och 39 skadade gäster. Och för att inte tala om den skräck som upplevdes för nitton år sedan efter det att två kapade plan flögs in i World Trade Center och ett i försvarshögkvarteret Pentagon. År 2019 myntades begreppet ”flygskam” och visst klimatet i all ära, vi ska absolut värna om vår miljö men vi måste kunna göra det parallellt med att vi fortsatt kan besöka och lära känna andra kulturer, göra nya upplevelser och möta människor med en annan bakgrund. En gemensam nämnare i allt detta är att, vår bransch, resebranschen alltid är i första rummet när dessa svarta svanar seglar in. Resebolagen brukar få betala dyrt. Men alla dessa händelser till trots har branschen hittills överlevt och inte bara det, på en marknad med ny teknik och en stenhård konkurrens har vi sett en utveckling som under åren gett oss en ännu vassare servicelinje som allt bättre och mer effektivt förser kunder med attraktiva alternativ utifrån allehanda behov och önskemål.
Så kom corona, först som en vagt oroande vindpust om ett lokalt utbrott långt härifrån i den kinesiska staden, som få ens hört talas om tidigare, Wuhan. Många gav uttryck för en oro men det är svårt att tro att någon fullt ut kunde ana hur den vindpust på bara någon vecka skulle förvandlas till en brutal orkan som obönhörligt snabbt svepte över jorden. I orkanens spår fann vi oss i en situation med inställda flyg, stängda flygplatser, avrådan att resa utanför kommungränsen och en stigande skräck för smitta och död. Inte bara reseindustrin tog stryk, hela världsekonomin var plötsligt i gungning, börserna kraschade i USA, i Asien, i Europa och det gjordes mörka jämförelser med att vi nu är på väg om mot en lika brutal lågkonjunktur som den som efterkom den svarta torsdagen på Wall Street den 24 oktober 1929.
Nu, sju månader senare, tenderar världens ekonomi att hämta igen tappad mark, börserna är tillbaka på samma sky high nivåer som innan corona. Det senare som ett resultat av gigantiska stimulansåtgärder från varenda liten centralbank runt om på jorden, biljon efter biljon har lastats in för att få det ekonomiska systemet att flöda igen och för att mänskligheten ska undkomma den slutgiltiga avgrunden – ragnarök. Bransch efter bransch har börjat se en ljusning runt hörnet och med hjälp av statliga stöd kunna känna tillförsikt. Men, det är en näring som inte är med på detta enda tåg som rullar framåt – vår bransch, rese- och mötesbranschen stapplar fortsatt på knä mot vad som nu synes det enda möjliga slutet – stupstocken.
Den mätning vi genomfört under sista veckan i september och första i oktober visar att resebyråerna och researrangörerna fram till nu, trots korttidsarbete och omställningsstöd, varit tvungna att ta avsked till 44 % av sina kollegor och bedömning är att om bara sex månader kommer denna siffra vara över 60 %. Reseindustrin är i viss mån speciell till sin karaktär då det finns en uppsjö av mindre företag, företag som hittat en nisch för att attrahera specifika målgrupper. Därutöver finns ett par stora aktörer med utländska intressen. Men inte ens de senare, trots betydligt större finansiell styrka, står stadigt och man behöver därmed inte mycket fantasi för att förstå situationen hos de mindre bolagen – branschen möter ett blodbad.
I undersökningen gör också närmare 70 % av beslutsfattarna på resebyråerna och researrangörerna bedömningen att deras ekonomiska situation till och med kommer att vara sämre om sex månader än vad den är i dag. Detta framtidsscenario bekräftas också av andra mätningar vi gör. I den kvartalsåterkommande mätningen ”Nordiskt affärsreseindex” som genomförs bland inköpare av resetjänster på företagen samt affärsresenärer ger en lika mörk bild. I den svenska delen av mätningen för kvartal tre gör 73 % av de tillfrågade bedömningen att man kommer resa mindre på tolv månaders sikt än idag. Med andra ord är denna kris långt ifrån över även om resten av ekonomin ser en ljusning.
Många av resebolagen har ändå kunnat tillskansa sig av de stöd som erbjudits – subventionerat korttidsarbete, omställningsstöd, reducerad arbetsgivaravgift, hyresstöd och extra ägartillskott men vad undersökningen visar är att dessa långt ifrån är tillräckliga. Det branschen framhåller är, till att börja med, att stöd för korttidsarbete förlängs efter nyår och även att 80 % nivån återinrättas, men det som alla i allra högsta grad vill se är ett riktat stöd till branschen baserat på omsättningstapp. Detta borde vara en angelägen fråga för Sveriges regering av flera skäl. Även om branschen är inne i en strukturell omvandling så är corona inte av strukturell art och resebranschen är utan tvekan en av de i särklass hårdast drabbade. Resenäringen är en bransch som i många fall är en första anhalt för de unga på arbetsmarknaden, en väg in i arbetslivet. Om inget sker i Sverige riskerar stora delar av verksamheten hamna i utländska händer, dels på grund av stora kapitalstarka aktörer som booking och hotels.com samt dels på grund av att stöd till den nationella resenäringen görs i flera av länder i vår närhet. Dessutom kan situationen närmast ses som att branschen belagts med näringsförbud då UD ganska trubbigt utfärdar en avrådan till resor till i princip ALLA länder utanför EU, en förödande åtgärd för den som lever av att människor reser.
Vad branschen, enligt resultaten i undersökningen efterfrågar utöver rent ekonomiska stöd är en mer nyanserad avrådanspolitik där UD med stöd av experter från vår bransch utarbetar riktlinjer för vart och under vilka villkor man kan resa till olika länder, branschen kommer definitivt bistå UD med sin expertis för att få till detta. Vidare vill man se en översyn och förändring av ”Paketreselagen” som i sin nuvarande utformning sätter researrangörerna i en rävsax där de ej får pengar tillbaka från flygbolagen men tvingas ersätta kunden vid inställda resor.
Sist men inte minst och naturligtvis ogenomförbart i ett öppet samhälle med press- och yttrandefrihet, men man önskar att media kunde ge en mer nyanserad bild av läget, det är trots allt inte så att sjuka ligger i drivor utmed strandpromenaderna i Costa del Sol.
Text: Jan Ogner, Nordic Bench
